Norr om den förbjudna staden, i den så kallade inre staden ligger Trum- och klocktornen. Liknande torn finns vid nästan alla tempel i Kina. Klockor och trummor användes länge som musikinstrument i det gamla Kina. Men med tiden började de användas för att markera tidpunkter.
Klocktornet i Beijing kallas för Zhonglou och är byggt i grå sten med ett grönt glastak. Klocktornet började användas av kejsaren Yongle under Mingdynastin. Ganska snabbt eldhärjades tornet och det dröjde ända tills 1747 innan tornet återuppbyggdes i en mycket stabilare konstruktion. Under jordbävningen 1976 klarade sig tornet så gott som helt ifrån skador. Till en början hade tornet bara en stor järnklocka men den gav inte tillräckligt mycket klang ifrån sig. Därför ersattes den med en 63 ton tung bronsklocka som kan höras på över 20 kilometers avstånd. Klocktornet användes i princip bara en gång om året för att markera det kinesiska nyåret.
Trumtornet, Gulou, byggdes i slutet av 1200-talet på uppdrag av Khubilai Khan. Sedan dess har tornet förstörts och byggts upp flera gånger. Tornet som byggdes för ordning och administration utrustades initialt med fyra vattenur i brons. Med ganska avancerad mekanik kopplades uren ihop med en bronstrumma som med ett visst tidsintervall slog. Av någon anledning slutade man använda vattenuren och ersatte dem med rökelse. Viktiga timmar markerades istället med trumslag.
Som besökare har man möjlighet att gå upp i tornet för att ta en närmare titt på trummorna och klockan. Tornen är cirka 50 meter höga så det krävs lite kondition. Utsikten över de omkringliggande hutongerna beskrivs av många som den bästa delen av besöket. Söder om tornen ligger en shoppinggata som är anpassat för turister men med lite annorlunda utbud. När man strosat gatan fram kommer man till Houhai som under de senaste åren har utvecklats till ett av Beijings trevligaste restaurang-och cafékvarter. Här kan man med fördel avsluta kvällen.